I princip varje säsong så kommer det gråt från domarkåren i SHL som är så utsatta och det är så synd om dom. I år tar diskussionerna kring domarkåren riktigt fart efter att domarbasen går ut och berättar att tre domare blivit mordhotade. Att ”supportar” tar till denna låga mentalitet för att visa sin frustration är så klart helt förkastligt. Det är aldrig ok att hota någon eller dess familj på detta sätt.
Det finns dock en väldigt tydlig tendens till varför denna frustration uppstår från första början. Där har faktiskt domarkåren det största ansvaret själva. Jag säger inte att det på något sätt är ok att ta ut sin frustration genom att hota någon. Stolpskott till människor kommer alltid att finnas. Jag tror helt enkelt att domarkåren skulle kunna ta bort mycket av den stress de säger sig känna genom att agera på ett annat sätt gentemot supportar, ledare och spelare.
Idag stänger domarkåren in sig, inte ens ledare får prata med domarna efter matcher. Man tycker inte att ”samtalen blir konstruktiva”. Men man kan fråga sig varför det inte blir konstruktiva samtal när man som domarkår har en mentalitet som bygger på att stänga in sig, inte ta ansvar för sina bedömningar osv. Det är inte konstigt om det blir en dålig kommunikation när det måste kännas som att prata med en vägg. Disciplinnämnden verkar ha i princip samma mentalitet, om än att man måste kommunicera avstängningar. Men det man gör då är istället att låta som en extremt byråkratisk politiker som snurrat in sig i sig själv. Större delen av det som kommer från disciplinnämnden i form av offentlig kommunikation är direkt korkad. Det hjälper inte direkt situationen.
Tyvärr gör dessa saker att nivån på bedömningar blir alldeles för ojämn. Det kan inte vara lätt för spelare att veta vad som gäller från match till match.
Hur man kan göra situationen bättre
Jag tror man med relativt enkla medel kan åtgärda problemen SHL har med domarkåren idag.
- Domarrepresentanter från varje lag
- Låt domarna träna med lagen
- Domarintervjuer efter varje match likt lagens presskonferenser
Detta skulle troligen ge mycket bättre kommunikation och förståelse från alla håll.
Låt lagen utse en person som är den som kan prata på en lugnt och sansat sätt, så att man inte skickar in en adrenalinstinn spelare eller ledare i domarrummet. Ge dessa domarrepresentanter regler som ska efterföljas i ligan och ge domarbasen möjligheten att hantera eventuella klagomål. Reglerna ska gälla för både domare och domarrepresentanten. Blir domare frustrerade så måste dom kunna agera på samma sätt som de förväntar sig att andra ska agera gentemot dem.
Låt domarna träna med lagen. Det här tror jag skulle vara en stor fördel för både spelare och domare. Domarna kan isträna med lagen och döma insträningarnas spelsekvenser. Här skulle man i en mer avslappnad miljö kunna kommunicera på isen och får en större förståelse för hur bedömningar och situationer uppstår. Jag tror också att domare skulle få en bättre spelförståelse som skulle gagna matcher.
Anordna presskonferenser med domarna efter varje match. Precis som man gör med lagen. Något liknande detta gjorde Viasat när man sände HockeyAllsvenska för ett par år sen. Som supporter så uppskattade jag detta enormt mycket. Man fick höra hur domarna upplevde eventuella knepiga situationer i matchen. Det var mycket lättare att förstå hur situationer gav en specifik utgång av domarna även om man inte alltid höll med. Domarna får även anledning att stå upp för de beslut man tar på isen och kan säga när det blir fel. Gör domarna mer mänskliga!
Disciplinnämnden
Disciplinnämnden och situationsrummet har varit en enda soppa sedan det infördes. Situationsrummet förstår jag inte ens varför man skapade. Jag har fortfarande inte sett dem göra en enda vettig sak. Agera som ett riktigt situationsrum ala NHL eller lägg ner det. I år med ny bedömning för kontakt med målvakter hade situationsrummet kunnat agera flera gånger för att inte bedömningarna ska gå överstyr, vilket istället har blivit fallet.
Disciplinnämnden, följer de ens något faktiskt regelverk. Det verkar snarare handla om att göra lite som man tycker. Ojämnare bedömning blir svår att hitta. Samma situationer kan ge avstängningar som skiljer sig med flera matcher. Så ska det inte kunna vara. Man har hittat på någon underlig skala att bedöma antal matchers avstängning efter som ingen annan än nämnden själva förstår sig på.
Tar vi en relativt färsk incident som exempel, Boucher (ÖHK) mot Ritola (LIF). Det är så många fel bara i den situationen som uppstår runt mål. Ritola kommer in och crosscheckar Boucher ”rätt hårt” (Ritolas egna ord) i ryggen, en kort Boucher som ofta måste stå upp ska ge igen och träffar Ritola över läppen med en inte alls lika hård crosschecking. Det är en solklar utvisning på båda spelarna. Jag kan till viss del köpa ett matchstraff, även om det är i hårdaste laget. Nu får inte Ritola någon utvisning för den första förseelsen utan endast för roughing. Det är ett jättebra exempel på hur det i en och samma situation bedöms på två olika nivåer. Den ena spelaren får ett matchstraff för en crosschecking som tar högt. Den andra spelaren som också crosscheckar och dessutom mycket hårdare får inget straff alls. Hur kan det ses som en jämn bedömningsnivå?
Att disciplinnämnden dessutom gör straffet än mer märkligt genom att jämföra Bouchers crosschecking med hans tidigare huvudtackling och ger honom 5 matchers avstängning blir helt absurt. Har man överhuvudtaget tittat på situationen? Tar man in spelarnas upplevelse av situationen? Straffet blir alltså extra långt enligt disciplinnämnden för att Boucher har varit avstängd för en likadan situation tidigare under säsongen. Problemet är bara att situationerna inte ens är i närheten av att vara likadana.
Hade man dessutom tagit in hur inblandade spelare själva upplever situationen så kan jag aldrig tänka mig att straffet hade blivit så strängt. Ritola säger själv efter matcher att han förstår reaktionen från Boucher när han crosscheckat honom hårt i ryggen och ser att han inte menar att träffa så högt, han säger dessutom att smällen inte tar speciellt hårt. Disciplinnämnder dömer ändå att det är en ”våldsam crosschecking”. Hur går detta ihop? Än så länge har jag inte hört någon säga att detta var en vettig avstängning.
Länk till disciplinnämndens ärende.
När man sedan kollar vad disciplinnämnden har att säga när flera ställer sig frågande till avstängningen så svarar man på ett så fruktansvärt byråkratiskt inlindat sätt och säger i princip att alla situationer är desamma, men inte kan jämföras, va? Varför tror ni ledare, spelare och supportrar blir frustrerade? Hur blir det sportsligt jämlikt när två identiska situationer bedöms helt olika?
Disciplinnämnden måste bli mer transparenta och inte bete sig som översittande byråkrater. Man behöver även utbilda sig. Hockeykunskapen är inte på någon högre nivå där.
Känns som man kan skriva hur mycket som helst om bara årets SHL och domarnivåer. Kontentan är att något måste hända. Man måste börja agera innan det blir ännu värre. Nivån duger just nu inte för ett toppliga.
