Bara en mormor

Det här kommer att bli ett av de mest personliga och svåra inlägg jag någonsin skrivit.

Jag har haft turen att få ha en ung mormor som jag ägnat många fina minnen med. Minnen som alltid kommer att finnas hos mig. Min mormor har varit en stor del i att forma mig till den person jag är idag. Vi har ofta delat filosofier om livet och haft långa givande samtal som man inte kunnat ha med någon annan. Hon har varit något av min äldre själsfrände i mycket. En sådan mormor som alla borde få växa upp med.

För en kort tid sedan fick vi beskedet att hon hade fått cancer. Sen har det gått alldeles för snabbt, man har aldrig riktigt hunnit förstå eller kunnat greppa det. Hon har liksom bara tynat bort från oss.

I natt så sade hennes själ adjö och lämnade kroppen. Det är en bit av oss all släkt och vänner som har försvunnit. Men jag vet att hon har det bra där hon är nu.

Tack för allt du har gett mig mormor och vila i frid, du kommer att för alltid vara en stor del av mitt hjärta! Älskar dig

:.(

(Skickar en tanke till min mor och mina morbröder/systrar)